Alligator blood


<3


It's all what I wanted it to be.

Får fan tårar i ögonen
seriöst, de vackraste som existerar.
Sitter å kollar på massa sådana videos.
Blir ingen skola i mrg hlr. Sitter å knarkar i mig halstabletter.
Har halsfluss typ, halsmandeln har fått ngn vit prick.
jag tror jag kmr dö lr ngt :)

on tour

 


The only thing that's going to bother me Is that you'll all call yourselves my friends.


Death is only a chapter, so let's rip out the pages of yesterday

de gör lite ont ännu,
men de repar sig.

I've been dreaming of us leaving everything and everyone we've ever known. I've been thinking all these visions must be a sign, so hold on and don't let go,


JAG ÄR SÅ JÄVLA STÖRTANDE OTROLIGT GLAD NU

KOLLA VAD JAG HITTA<3

That we almost had it all.


Death Is A Promise And Your Life Is A Fucking Lie.











Bring Me The Horizon’s music video for “Visions” will premiere on Thursday, August 18th. <3

You wear your lies like a noose around you're neck. So kick the chair and let's be done with it.

gah saknar den 27 januari som fan..
vill tillbaks, se detta vackra ansike å känna musiken spräcka mina trumhinnor.
Knuffas fram å tillbaks i massan av galna svettiga folks som precis som jag
göra ett xx antal desperata försök att ta mig längst fram utan att falla omkull.

Take back every word I said, I ever said to you.

Alltså helt ärligt. Vackrast utav allt just nu..
jag är som kär på nytt i låten.. åå så jävla fin alltså.
och självklart är oliver sykes fagrast utav alla i världen.

It kills the pain

tidsfördriiiiiiv
jag ba älskar brittisk accent

Kan inte sluta lyssna



Our legs begin to break
We've walked this path for far too long
My lungs, they start to ache
But still we carry on
I'm choking on my words
Like I got a noose around my neck
I can't believe it's come to this
I can't believe it's come to this
And dear, I fear
That this ship is sinking tonight

I won't give up on you
These scars won't tear us apart
So don't give up on me
It's not too late for us
And I'll save you from yourself
And I'll save you from yourself

Our legs begin to break
We've walked this path for far too long
My lungs begin to ache
But still we carry on
I'm choking on my words
Like I got a noose around my neck

I'm not coming home tonight
I'm not coming home tonight
'Cause dear I fear, dear I fear
I'm not coming home tonight
I'm not coming home tonight
'Cause dear I fear
This ship is sinking
Is there hope for us?
Can we make it out alive?
I can taste the failure on your lips
Is there hope for us?
Can we make it out alive?
I can taste the failure

Close your eyes
There's nothing we can do
But sleep in this bed that we made for ourselves
You're trapped in your past
Like it's six feet under

I won't give up on you
These scars won't tear us apart
So don't give up on me
It's not too late for us
I'll save you from yourself
I'll save you from yourself
I'll save you from yourself
I'll save you from yourself

Try to numb the pain
With alcohol and pills
But it won't repair your trust
You can't stand on two fucking feet
With a substance as a crutch

I won't give up
I won't give up on you
We'll sing this symphony
I won't give up
I won't give up on you
We'll sing this symphony of sympathy

I won't give up
I won't give up on you
We'll sing this symphony of sympathy
I won't give up
I won't give up on you
We'll sing this symphony of sympathy

 


Like a rockstar

Bring Me The Horizon - MTV Shows
Sånthär får min världelösa lördagskväll till att bli den mest värdefulla.

Ja, jag är besatt. jag erkänner.

Bring Me The Horizon 27/1 del 2

(Skriver ett till inlägg för de blev fullt i förra)

Sen då dom drog från scenen började alla bli otåliga på riktigt. Men någon tidsuppfattning existerade inte. Jag vet inte hur länge vi stod och väntade på att BMTH skulle börja. Sen när Architects logga plötsligt föll ner så visade sig Bring Me The Horizon's nya skivomslag istället, å då mina vänner. Då vart de skrik utan dess like. Men icke då. Då vare säkert 10 minuter kvar ändå. Men från ingenstans kom dom tillslut upp på scen. Och då började allvaret. Alla bokstavligen skrek halsen av sig. Och sen började dom med "It Never Ends". Man sjöng med i varje låt, och hoppade som en ganling, och redan efter första låten hade alla blivit dränkt i svett och varmt som i en bastu var de. Säkerhetsvakter sprang omkring utanför stängslet med vattenflaskor och försöke hålla folket vid liv. Ngn svimmade, andra var nära på att göra. De kändes som en dröm. De var som om man satt hemma å kollade på ett youtube liveklipp på dem. De va liksom för bra för att vara sant. Och bäst av allt, olivers leénde när publiken skrek å väsnades som värst. Alla i hela rummet sjöng/skrek med i sången för full hals. Härligast var ändå " Fuck" (lol,men låten heterså) Och de bästa stället i låten, bridgen, så höll oliver ut micken mot publiken och log stort. Helt fantastiskt. Jag är kär i de ögonblicket kan man säga. Lycka på allra högsta grad. Sen så brakade allt loss och alla drog på. Man flög omkring som om alla spärrar släpts och att adrenalinet aldrig kunde ta slut. Hands up and jump. Nonstop kan jag lova. De blev Wall Of Death 2 gånger, å jag typ flög på ett stängsel. Jag hatar att de tog slut så fort. De va som om dom just börjat, å sen så ba " this is our last song". Jag skulle kunnat skrika. Vilket jag gjorde + typ tusen andra -.- HEHE.







Hade bkvalla kamera eftersom jag orkade inte bära omkring på en tegelsten. Men bilderna blev helt ok.

Sen när allt va slut gick vi å drack vatten för alla va typ halvdöda. Sen gick jag och gjorde slut på alla mina pengar på koret genom att köpa 2 tröjor. :D 950 spänn YES. hehe (A) Sen tog vi oss sakta men säkert till garderoben å fick våra jackor tillbaks. Jävligt lång kö där med kan jag lugnt säga. Sen kom vi slitna å svettiga till robins faster. Och ängel som hon va så fick vi som en hel 1:a för oss själva. En massa madrasser och ett kylskåp å skafferi fullt me grejjer å proppa i sig. Mer asum kunde de inte blivit. Satt å prata aslänge om hur asum de va osv, så klockan hann bli gaanska mkt innan vi somnade. Kanske kring 4-5 tiden.
  

Sen vaknade vi till å från eftersom robins alarm gick igång klockan 7 på morgonen, och sen snooza vi till typ halv 10. Sen begav vi oss ut i centrum å betala massa pengar för att komma till bromma med flygbussen. Sen åkte vi flyg, sen va vi i umeå, sen kom jag hit. Och nu sitter jag här. För 24 timmar sen hade jag mitt livs bästa kväll. Och nu sitte jag här å ruttnar. YEEEY. men iaf. Jag är grymt tacksam för att vi tillsist lyckades att kirra biljetter,fixa sovplats och ha asroligt helt enkelt. Jag hade bästa sällskapet. Bättre kunde man inte haft.





Jag säger att de var den bästa kvällen i mitt liv. Ingen annan skit i skallen eller något. Bara musiken å galenskapen samtidigt som allt annat folk som var minst lika galen. Jag vägrar säga att dehär var första och sista gången. För fler gånger måste de bli. Om jag så ska dra själv. Jag ska dränkas av hela känslan igen. Jag måste.

Bring Me The Horizon 27/1 del 1

Bring Me The Horizon,Architects, The Devil Wears Prada och Tek-One.

Jag har aldrig varit med om dess like. De va asum. De va bäst. Helt jävla obeskrivligt. Kändes som år innan alla förband hade spelat klart. Nog för att dom ägde, men jag kunde inte vänta längre. I flera månader har jag gått och väntat på att de skulle bli den 27 januari. Och tillslut, så blev de det.

Robin,Anton och sebastian kom in till stan vi 11 tiden. Sen drog vi å käka på max. Sen tog vi flygbussen till flygplasten. Vi hade askul, först glömde anton sin biljett i säkerhetskontrollen. Sen köpte man godis å annat. Sen lekte anton me megaklossar. Sen efter ett tag kom andrea som också skulle med. Seeen klev vi på flyget å de hände inte så mkt mer. Väl i sthlm så gick vi omkring på ngra affärer, jag köpte bla ett örhänge. Sen så drog vi å käka pizza på "Pizza Hut", där de faktiskt gör glutenfir pizza, så för första gången fick robin käka pizza ute på resturang. De va kul, pizzan va god. Sen vandra vi vidare för att ta oss till Fryshuset. Efter ngra turer med tunnelbanor å en snäll vakt så va vi äntligen där. De va aslång kö, i de va cpkallt ute. Men efter ngn timma stod vi till sist inne i,, ja dedär scenen va iaf. Å först ut var Tek-One. Astuffkille me dreads å en star wars keps. Seeen vare The Dweil Wears Prada. Å asså gash, vilken enegri. Man rent kände hur adrenalinet smittade av sig. Dom liksom flög runt. Helt amazing.Och fyfan vad jag älskar gittaristens röst, världsfin heltklart. Därefter var de Architects. Aldrig hört förut, Men ruskigt bra. Sen klättrade bassisten upp på högtalarna å alla typ skreksönder å blablabla.

     











Och såhär börjar jag min dag <3



Gaaaaah<3

RSS 2.0