it's like walls of pain and regrets

allt är verkligen kaos vars jag än befinner mig
vilka jag än pratar med, vad jag än gör.
jag gråter floder dagligen och kör i botten
med skolan relationer och intressen.
jag tappar allt och önskar mig osynlig.
hatar att jag känner mig så ynklig.
blogg är verkligen ett hjälpmedel att beklaga sig.
tur att jag är ganska patetisk.
save me from myself.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0