- There's somethin' in your voice, makes my heart beat fast.

Jag vågade inte förvänta mig för mkt. Ifall att jag skulle bli besviken.
Men på något konsigt sett så började jag ändå hoppas. Och de hände.
Nästan iaf.

- I morgon kommer allt vara som vanligt igen, right?
- Det behöver de inte vara.
Du visste inte hur mkt den stunden betydde för mig,
Och hur glad du gjorde mig för någon sekund.

För i någon timme trodde jag på dina ord.
För i några timmar trodde jag vi skulle få tillbaks allt.
De kändes som de som hänt de senaste ett å ett halvt år var borta.
De va vår 2008. Eller lika gärna sommar 2008.

Men när jag lämnade rummet, insåg jag att mina drömmar skulle gå i kras.

Jag var inte förvånad.
Men trots de,
så kändes det
som om ngt gick sönder i mig.
Igen.


"- Jag tror ärligt vi är bäst som kompisar."
Jotjena. Vi snackade inte på att halvår.
Sen vart de som om vi aldrig kännt varandra.

Vägen hem kändes längre än den någonsin gjort.
Tårarna brände bakom ögonlocken. Men trots de,
så kunde jag inte låta dom komma ut. De hade orsakat onödiga problem.
Samma sak nu när jag är hemma.
Jag ska ha på mig en lycklig, obekymrad mask som inte visar ngt.
Ingen kommer se igenom den. De har dom aldrig gjort.

I will love you forever. And u know it.
But our fairytale will never be the same.
I wish it could be. But i never will.
And as long as i live, i will miss a piece of my heart.
And that piece will always belongs to you.


I would be allright, if i had you here with me.




Kvällens låt: CHANTAL KREVIAZUK - Feels Like Home.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0